söndag 16 maj 2010

den där som vill kramas heter Humle, har jag fått lära mig, och han kan visst bli nästan hur stor som helst.





Förtjusningen över att ha en trädgård blir bara större och större. I den finns allt möjligt konstigt och okonstigt. Att vi knappt vet vad något utav det är gör inte det hela mindre spännande, snarare tvärt om. I helgen spenderades en natt i Halmstad och hemma igen välkomnades vi av ett plommonträd i blom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar