ät många ägg.

Nu tar vi semester till och med elfte april. Glad påsk!

sneakpeak.

det här är ett sådant särskilt.

Är medveten om att det anses fult att skryta men vid särskilda tillfällen tycker jag allt att det är befogat.

Från och med idag har vi det absolut snyggaste köksgolvet man (vi) kan tänka sig (oss)!

passopp!

Livet ska levas i ständig rörelse: kryper hitan, ålar ditan och upp å står mot precis allt möjligt och omöjligt.

första manlärsigavsinamisstag:

...använd ganska lång stygnlängd när du syr i vaxduk, annars är risken stor att nålen "klipper av" tyget där du fäster.

Vid den här tiden imorgon har Jonas bara två jobbpass kvar att beta av innan en tio månader lång (eller kort?) pappeldighet.

okej, inte helt och hållet bara sant. men att gästspela på jobbet max en kväll i veckan räknas väl knappt?

premiärturen.

Å hej vad den går, min nya kompis Maskinen! Snabb som ljuset, jag hinner knappt med. Och med ens fick jag nytta av det väldeligt söta syskrinet en fin vän överraskade mig med. Det har bara uppdagats ett endaste krux hittills. Ett litet ensamt men ack så vesäntligt...

jag kan, egentligen, inte sy.

närhet trots avstånd.

Ebbas gammelmormor bor i ett litet samhälle i Ångermanland som heter Backe och av förklarliga skäl ses vi inte så ofta. Hon är i alla fall fantastiskt duktig på allt, från bäbissockar till bröllopsklänningar, vad handarbete och sömnad heter. Så länge jag kan minnas har jag blivit bortskämd med underbara mjuka paket, vilkas innehåll används tills det inte är något kvar längre. Och nu är det Ebbas tur, se bara så fin hon är! Jag älskar tanken att det är mommas händer (hur mycket har ett par händer varit med om under 92 års tid?) som ligger bakom varenda liten maska, kanske tänkte hon på oss under tiden! Tack vare dessa hantverk har vi en bit av momma lite varstans runtomkring oss. I strumplådan, eller på fötterna, i form av raggsockar, på hatthyllan som varma vantar, på stolsryggen som en fasligt fin pläd och... ja, ni förstår nog.

...det blir nog avklätt istället!

pinnar som pinnar, väl.

Det kom inte med Någon Arka hem från Ängelholm men väl denna som man mer än gärna skulle sitta och bli gammal i. Det var ryggen som avgjorde köpet!

Har införskaffat ett tyg i lavendel åt den men det lutar nog åt att jag ger mig ut på ny tygjakt. Kanske ett lite åt Josef Frank-hållet?

bvc-tanten äro roten till allt det onda (som nattens två timmar av hungrig och ilsk förtvivlan).

Ebbas sköterska på bvc är världens mysigaste men har lite mer bestämda åsikter om hur saker å ting ska skötas än vad vi har här hemma. Sist fick jag banner för att vi lät henne gå i gåstolen, vilket såklart är det näst roligaste Ebba vet. Det toppas bara av att få gå med hjälp av någon annan. Igår på åttamånaderskontorollen (status: 69 lång och nästan 9 pannor tung) förstördes det roliga med! Varken stå eller gå förrän man själv behärskar det. Vet tantskrället egentligen hur långt tid det är tills dess, undrar Ebba! Och vad mer? När man är så stor tjej ska man i n t e äta på nätterna. Punkt slut!

Sagt och gjort.

det är bra fint att fylla tjugosex...

...för har man tur kan man, bland mycket annat fint, få en sån här tjusig grunka av sin sambo då. Kärlek vid första ögonkastet!

nog kommer en vår alltid.

Idag fyller vi fyra år!

beställa köksgolv -check

man skojar inte om så allvarliga saker som en morot, det vet väl vem som helst.

bästaste musiken för stora med små!

...klassiska barnvisor i all ära men när Ebba och jag hänger hemma är det Bröderna Lindgren som gäller!

för de inbitna Ebbabeundrarna.

Ebba hade någon form av magsjukalight i natt varför vi är hemma hela dagen och bara tar det lilla lugna i pyjamasen. Tvn står på men Ebba är som sin mor och har inte ro att bara titta men kastar ett öga på Malou då och då.

För en Ebbanörd som jag (fattas bara annat!) är det rätt underhållande att sitta och titta på henne när hon fixar, donar, smackar, sätter sig, kravlar, snurrar, rullar, munpruttar, välter och kämpar. Stackarn står på händerna och fötterna och går och går och går och går på stället men hittar inte balansen att krypa. Klart det är frustrerande!

kära gode någon, en pastellig PH5:a till köket och en Arka till hallen tack. amen!

Ebba och jag ska iväg på en liten tripp till Ängelholm denna veckan. Siktet är bland annat inställt på loppisar, loppisar, loppisar! I början av året när värdinnan var där på en rajd kom hon hem med tre finfina takBumlingar vilka hon inte ens pröjsat en tusenlapp för.

Nejdå, jag har inte alls höga förväntningar...

det ska börjas i tid.

Ebba vaknar efter en alldeles för kort eftermiddagsvila. Jag tar upp henne i knät där hon sitter och myser en stund för att snart börja gnugga sig i ögonen. På ett sånt där tråkigt mammaaktigtvis säger jag:
- Se, det var ju det jag sa....

Ebba stannar upp med gnuggandet, tittar på mig, räcker (till synes) demonstrativt ut tungan och ger mig en blöt tungprutt till svar.