när verkligheten kommer ikapp.

tanken med en blogg var ju god och kändes fullt genomförbar när vi satt där i lägenheten på Delbancogatan. nu är jag plötsligt lite mer tveksam... har aldrig varit tröttare men aldrig heller lyckligare, vilket gör att det trötta i sig inte är svårt att stå ut med. men är inte direkt skrivsugen och hjärnan rätt dåligt fungerande. och inte bara det där med att orka... utan att hinna. eller snarare att prioritera. nu är klockan kvart över åtta och jag skulle kunna leta fram en kabel någonstans ur gömmorna och lägga upp lite bilder, på vårt finfina badrum, det nästan klara vardagsrummet eller världens ljuvligaste unge Ebba, men istället ska jag sova. God natt och på återseende!

one down.

Badrumssnubbarna kom in i huset i princip samtidigt som oss. När vi kom "hem" efter att ha varit på banken och sålt lägenheten, bara ett par timmar efter det att huset köpts, möttes vi av tvättmaskinen och badkaret som slängts ut på bar backe. Sedan följde ett idogt rivande, bilande, borrande, kaklande och målande.
Det enda som återstår nu är en badkarsskärm, lite extra gnidande på kaklet (påslaget värmegolv är icke att rekommendera när det är kaklingsdags! Särskilt inte om man, som vi, valt en riktigt mörk fog) och en kamera, till exempel den utlånad till kära broren, att föreviga det med.

hej, nu är vi tillbaka!